Publiceringsdatum: 2000-03-08
Helsingborgs dagblad
-------------------------------

Blå Kongo - del 1 av 2
Nej, det blir inte alltid som man tänkt sig. Eller som man trott. När det i början av januari dök upp en skiva med ny, småppig jazz påsvenska gick vi igåg. Jag gjorde det definitivt, jazzskribent Knut tog nätan till överord, kompisen som ärdj och äskar house och hiphop gjorde det, hans mamma likasåoch en gammal punkare från lippan tyckte det var så bra att han kallade jazztonerna för punk. Allt som är bra är punk för honom, allt som är dåligt är jazz. Den här jazzen var definitivt punk.
Jazz-Knut skrev en recension som jag lätt hade kunnat sätta mitt eget namn under. "Maria Carlman tänker mycket och tycks ha ett oöndligt tankeväxthus där hon släntrar omkring och knipsar av den ena underfundiga vardagssanningen efter den andra. Som blir till låtar hon själv sjunger på ett högst personligt sätt och till musik som hämtar ide'er och klanger från Gud vet var. Sällan har vi hört något liknande."
Jag såg något enormt stort i det här bandet. Men knappt nånting har hänt.
Stockholmstjejen Maria Carlman "driver" BlŒ Kongo, hon ser bandet som "sitt lilla barn", hon sjunger, skriver låtarna och de makalšsa texterna. Hon förklarar att det blivit nåt vajsing med distributionen, men att nu borde skivan, som kort och gott heter "Blå Kongo", finnas ute. Så är det ju när man inte ligger på nåt av de multinationella skivbolagen, allting blir svårare, vägen blir längre. Blå Kongo ligger på lilla Exergy Records, vilket Maria Carlman trivs med, även om de där multinationella resurserna saknas.
"Det finns ju inga reklampengar direkt, men vi ska ta publiken med storm", säger hon övertygande.
Om inte Blå Kongo tar folket med storm så är det ytterligare ett bevis på att det bara är pengar som styr, att talang inte betyder ett dyft. Tyvärr är det väl så, att om det händer nåt, om Blå Kongo blir så stora som jag först trodde men nu bara vågar hoppas på, så är väl bandet undantaget som bekräftar regeln. Pengar styr, that's it. Det går väl inte ändra på det, hur mycket man än vill. Det är sen gammalt.
Blå Kongo är ett handplockat band. Bara Maria kommer från Stockholm, men just nu bor alla i huvudstan, förutom Maria som för tillfället bor i Örebro.
Någon jazzfanatiker har hon aldrig varit egentligen. Men så började hon på en folkhögskola som var lite inriktad åt just jazzhållet. "När jag började hade jag aldrig lyssnat på jazz, jag visste inte ens att jag kunde sjunga sån musik."
Men det kan hon, övertygande. Debutskivan är fantastisk. Fast Maria Carlman ser Blå Kongo som ett liveband först och främst. "Vi ser oss nog som jazzmusiker, som gärna hittar på nåt för stunden." På skiva låter de lite poppigare, tillräckligt poppigt för att man ska dra vissa paralleller till Bo Kaspers.
Men framför allt har Blå Kongo ett eget uttryck, mycket tack vare Maria Carlmans texter. De är viktigare än själva musiken, enligt Maria själv.
"En gång fick jag frågan varför jag gör musik och då sa jag att det var för att jag ville att folk skulle höra mina texter."
Är inte det ett alldeles för ovanligt sätt att tänka? Tillräckligt ovanligt för att tänka på saken till nästa onsdag.
Nästa vecka alltså: "Blå Kongo - del 2 av 2".
Eller: "Maria Carlman - Sveriges just nu bästa kvinnliga textförfattare"
Se: Enligt planerna ska Blå Kongo vara med i "Go'kväll" på SVT i morgon.
Lyssna: Vaknade till Olle Ljungström i går. Han har nåt nytt stort på gång.
Video: "Hurlyburly" med Sean Penn och Kevin Spacey finns nu på video, en inte så lite tänkvärd historia.

krönikan
david starkTel 042-175019 }
david starkTel 042-175019

Bildtext: Maria Carlman (till vänster) och årets svenska överraskning Blå Kongo.

-------------------------------